Efter att ha publicerat några diktsamlingar som
censurerades i hemlandet emigrerade Derieva tillsammans
med sin make och deras son till Israel 1990, där hon levde
och arbetade i nära ett decennium. På grund av att hon
konverterat till katolicismen 1989 medgavs hon inte
medborgarskap och tvingades lämna landet.

Från 1999 och fram till sin bortgång var hon bosatt och
verksam i Märsta, norr om Stockholm.

Derieva har publicerat ett tjugotal verk, främst
diktsamlingar men även prosa, essäer och översättningar.
Poesin har förutom i bokform publicerats i ett stort antal
tidskrifter, i bland annat Ryssland, USA och Sverige.

Hennes verk har översatts till en rad språk, däribland
svenska, engelska, franska, italienska, arabiska och
kinesiska. Hon har själv till ryska översatt samtida poesi
från bland annat USA, Australien, Storbritannien, Polen
och Sverige. För sina introduktioner och översättningar
av den amerikanske poeten Thomas Merton erhöll hon
2003 Shannon Fellowship of the International Thomas
Merton Society.

Derievas poesi präglas starkt av hennes katolska tro.
I sin recension av urvalsvolymen Himmelens geometri,
med vilken Derieva introducerades på svenska, skrev
Magnus Ringgren:
"Hon är en utpräglat religiös poet för vilken det andliga
livet har stort försteg framför det materiella. Hennes
diktvärld är ett existentiellt landskap, kanske alltför
abstrakt för den som är skolad i en mer världsbejakande
svensk poesitradition. Gud sträcker sig mot världen men
når inte fram i vår tid. Det finns en djup civilisationskritik
hos Derieva. De människor som söker Gud bildar små
öar i ett hav av tomhet. Verkligheten tycks vara tömd
på andliga tecken, inte längre inkarnerad. På sätt och vis
tycks hon vara mer gnostiker än renodlat kristen, men en
sådan hållning har mer än en gång varit poetiskt fruktbar.
I Sverige har vi mött den hos Stagnelius."

I Expressen skrev Aris Fioretos:
"I Derievas dikter förenas själsdjup med en suverän brist
på sentimentalitet, gedigen traditionsmedvetenhet med en
lika desperat sorts nykterhet. Bara så förvandlas Ordet
till stoft, och stoftet till ord. Och bara så blir målet med
läsningen av religiös poesi inte förutsägbart, utan vad det
måste vara: omskakande."

För sin litterära gärning och "för hängivet arbete inom
kyrkan i Sverige" tilldelades hon 16 februari 2009
Stockholms katolska stifts medalj Ora et Labora.

Derievas poesi blev alltmer uppmärksammad, särskilt i
den engelskspråkiga världen, under 2000-talet, då en
rad översättningar publicerades.
I ett minnesord i Sydsvenskan skrev Håkan Sandell:
"Det har varit en tyvärr välbevarad hemlighet att en av
Rysslands mest aktade poeter länge befunnit sig i Sverige.
[...] För att riktigt uppfatta bredden i hennes poesi får
man nog [-] bäst gå till de många engelska och
amerikanska urvalsvolymerna. Hennes poesi är
välförankrad i den kristna tron och den ryska ortodoxin,
men hon var även en klassiskt skolad poet, i ständigt
samtal med de romerska elegiska-satiriska poeterna
och med den hellenska filosofin."

Flera framstående poeter, bland dem Joseph Brodsky,
Tomas Venclova och Les Murray, har uttryckt sin
beundran för hennes diktning

Regina Derieva begravdes 23 december 2013 på
Norra begravningsplatsen (Katolska kyrkogården)
i Stockholm. 

-
Regina Derieva läser tillsammans med sin engelske översättare Daniel Weissbort (2004).
---____________________________________